En underbar dag :)
En underbar dag i stallet. :)
Jenny och Ebba!
Idag har varit en väldigt glad dag...men de hände en mysko grej också...
De som har varit bra är att solen skiner och det känns som sommar... (det blåser dock lite kallt.)
Jag har ridit också...och det gick nästan bra till och med. :)
Jag ramlade inte av en enda gång... :)
Mamma ledde i och för sig hästen, men ändå...
Grejen är att jag kan rida igentligen ganska bra, men nu ska jag hjälpa mamma att
rida in en häst som jag igentligen är för stor för och som vägrar att lyssna på någon...
Han börjar iallafall bli bättre och snart kan jag nog börja skritta själv utan att mamma håller i utan att flyga åt fanders. :)
Safir
De som va lite mysko va att jag skulle ut o gå med martin idag...
Vi brukar alltid komma på något att prata om,
men idag va de verkligen ingen som kunde komma på något att säga...:s
förmodligen en engångsförteelse men endå...
Lite mysko, men ganska roligt också faktigst... ;)
Jag är värd att bli älskad för den jag är!
Igår kväll när jag åkte hem från Gärdhem insåg jag plödsligt en sak som jag aldrig tidigare funderat över. Jag kom på hur stark jag igentligen är som person, och vilket sjukt bra självförtroende jag igentligen har. Jag började nämligen tänka på hur min barndom har varit. Alltid, sen förskolan fram tills jag slutade 7:an har alla runt omkring mig, (dock inte min familj), påpekat hur tjock, ful och motbjudande på alla sätt och vis jag är. Till och med mina allra bästa vänner sa:
"Det kanske hade varit bra om du gick ner några kilon."
Nu kommer vi då till de som fick mig att inse hur bra jag är...
Jag har aldrig någonsin haft problem med ätstörningar eller andra psykiska problem pga detta.
Jag menar, alla har ju svackor... Det har jag också haft... Det är bara fullt normalt...
Människan fungerar så och så är det bara.
Det som gör mig så faschinerad är att jag som 5 - 12 åring ansåg att jag inte behövde ta åt mig,
pga att jag tänkte:
"så länge jag inte mår fysiskt dåligt pga hur jag ser ut kan det ju inte vara så farligt..."
Det här är jag.
Jenny Maria Roolf
Om jag inte passar, ta någon annan, för jag är värd att bli älskad för den jag är!
"Det kanske hade varit bra om du gick ner några kilon."
Nu kommer vi då till de som fick mig att inse hur bra jag är...
Jag har aldrig någonsin haft problem med ätstörningar eller andra psykiska problem pga detta.
Jag menar, alla har ju svackor... Det har jag också haft... Det är bara fullt normalt...
Människan fungerar så och så är det bara.
Det som gör mig så faschinerad är att jag som 5 - 12 åring ansåg att jag inte behövde ta åt mig,
pga att jag tänkte:
"så länge jag inte mår fysiskt dåligt pga hur jag ser ut kan det ju inte vara så farligt..."
Det här är jag.
Jenny Maria Roolf
Om jag inte passar, ta någon annan, för jag är värd att bli älskad för den jag är!
15/4 2009
Idag är ingen bra dag...
Christina är sjuk och jag insåg precis att jag har nattionellt prov
i matte B den 12 maj. Jag kan inte påstå att jag känner mig
speciellt förberedd precis... "IG" är mitt 2:a namn vad det gäller matte. :s
(Jag har dock blivit godkänd på 1 av 4 prov. Alltid något... :D )
Idag fyller hon 18.Vi sjöng precis "Ja må hon leva" , för Linn som tydligen
fyller år, så grattis på henne... Jag sjöng dock för någon helt annan väldigt långt borta...
Nu vill jag ha henne här så jag kan ge henne en stor bamse kram!
En sån som hon´bara kan få utav mej. Den kramen hade förgyllt hela min dag.
Men den kommer jag inte få...
Jag tänker ingte säga ordet som snurrar i mitt huvud, för jag vet att du inte
vill... Men glöm inte bort hur värdefull du är för mig och hur mycket jag saknar dig! <3
... Nu ska jag ännu en gång göra något jag vet att jag verkligen inte borde göra...
Nu va de gjort... Jag drog ännu en gång ifrån skolan... inte bra, men vad ska jag göra...
gjort är gjort och jag skäms... :(
Christina är sjuk och jag insåg precis att jag har nattionellt prov
i matte B den 12 maj. Jag kan inte påstå att jag känner mig
speciellt förberedd precis... "IG" är mitt 2:a namn vad det gäller matte. :s
(Jag har dock blivit godkänd på 1 av 4 prov. Alltid något... :D )
Idag fyller hon 18.Vi sjöng precis "Ja må hon leva" , för Linn som tydligen
fyller år, så grattis på henne... Jag sjöng dock för någon helt annan väldigt långt borta...
Nu vill jag ha henne här så jag kan ge henne en stor bamse kram!
En sån som hon´bara kan få utav mej. Den kramen hade förgyllt hela min dag.
Men den kommer jag inte få...
Jag tänker ingte säga ordet som snurrar i mitt huvud, för jag vet att du inte
vill... Men glöm inte bort hur värdefull du är för mig och hur mycket jag saknar dig! <3
... Nu ska jag ännu en gång göra något jag vet att jag verkligen inte borde göra...
Nu va de gjort... Jag drog ännu en gång ifrån skolan... inte bra, men vad ska jag göra...
gjort är gjort och jag skäms... :(
Den senaste veckan. :)
Nu va de ett tag sen jag hörde av mej, men det har varit så mycke så jag her helt enkelt inte hunnit...
Jag har därimot dock hunnit med massa andra roliga och tråkiga saker... :)
Till att börja med har jag haft min sista musikal-föreställning. För den som har missat detta var det musik-esteterna i Uddevalla som satte upp musikalen "Hair" på Östrabo teatern 23/3 - 4/4. De har varit jätte jobbigt, och påfrestande både psykiskt och fysiskt. Jag tror dock inte att jag har haft så kul på flera år som jag hade under den här månaden, utan skola, bara musik! Jag måste erkänna att de känns skönt på ett sätt, för att man kommer tillbaka till sina vanliga rutiner igen, och framför allt ska de bli skönt att få tillbaka sömnen igen. Men mest känns de ändå jobbigt och tråkigt faktigst...Jag hade lätt velat hålla på i en månad till! Men, men, allt kul måste också ha ett slut... :)
I tisdags var jag på picknink med min lila lemur, Rebecka... :)
Det var super mysigt, och vi tillbringade ca 2 timmar med att fika och prata om allt mellan himel och jord, på en prickig picknik-filt. :) Precis innan vi gick ut lyckades jag med det klantigaste jag har gjort på länge...
"Jag var jätte glad och skulle ner i tvättstugan och hämta mina byxor... Av någon anledning började jag springa och när jag hade tre steg kvar på trappan tog jag satts och tänkte att jag skulle hoppa ner... Problemet var bara att jag precis i hoppet insåg att detta aldrig skulle sluta väl, eftersom taket i källaren var mycke lägre än vad jag hade räknat med. Därför för jag prödsligt ifrån mig en blandning av ett skrik eller en form av ett förvånat tjut för att visa hur överaskad jag blev... Detta "skrik" avslutades sedan med en stor smäll i golvet, och plödsligt ligger jag där raklång och blegar upp i taket och försöker komma underfull med vad det var som igentligen hände... Efter en halv minut reser jag mig upp och hämtar mina byxor och går upp till köket för att tala om för två gapskrattande filurer vad de va som hade hänt... Är de någon som lyckas med allt så är det verkligen jag... :p "
I lördags hjälpte jag pappa att bygga altan innan jag skulle ha föreställning... Jag skulle hjälpa honom att gräva upp gräsmattan... Problemet va bara att när jag skulle gå av spaden efter att ha trampat ner den i marken, visade det sig att min sula på skon var sönder, vilket innebar att jah hade fastnat i spaden och inte kom loss... De hela slutade med att jag tappade balanden och ramlade baklänger i slowmotion, ner för en backe och började gapskratta... När jag sedan lungnat ner min lite och kollade upp såg jag min kära far som stod och skakade på huvudet och sa:
" De är allt tur att jag har så smidiga döttrar."
De här va nog de viktigaste jag hade att säga sen sist, men de har hänt massa mer saker som jag inte orkar dra upp... :)
Idag var jag och hälsade på Linnéa och lillebror i Bullarn. :)
De va väldigt mys... Vi cyklade till tegelbruket och solade och lekte med pinnar... :)
Hade de inte varit så himlans kallt i vattnet hade jag lätt badat, men jag avstod...Lillebror däremot badade...Han är knas han, men de gör inget för de e de som gör honom så himla trevlig... :)
Sen sycklade vi hem till Néa och chillade lite innan mamma kom och hämtade mej, så får vi väl se om vi kanske ses igen imorron innan jag åker...
Många massa kramar på er båda!
Orange gräshoppa + Grön groda + Blå kanin = Mys vännisar! <3
Jag har därimot dock hunnit med massa andra roliga och tråkiga saker... :)
Till att börja med har jag haft min sista musikal-föreställning. För den som har missat detta var det musik-esteterna i Uddevalla som satte upp musikalen "Hair" på Östrabo teatern 23/3 - 4/4. De har varit jätte jobbigt, och påfrestande både psykiskt och fysiskt. Jag tror dock inte att jag har haft så kul på flera år som jag hade under den här månaden, utan skola, bara musik! Jag måste erkänna att de känns skönt på ett sätt, för att man kommer tillbaka till sina vanliga rutiner igen, och framför allt ska de bli skönt att få tillbaka sömnen igen. Men mest känns de ändå jobbigt och tråkigt faktigst...Jag hade lätt velat hålla på i en månad till! Men, men, allt kul måste också ha ett slut... :)
I tisdags var jag på picknink med min lila lemur, Rebecka... :)
Det var super mysigt, och vi tillbringade ca 2 timmar med att fika och prata om allt mellan himel och jord, på en prickig picknik-filt. :) Precis innan vi gick ut lyckades jag med det klantigaste jag har gjort på länge...
"Jag var jätte glad och skulle ner i tvättstugan och hämta mina byxor... Av någon anledning började jag springa och när jag hade tre steg kvar på trappan tog jag satts och tänkte att jag skulle hoppa ner... Problemet var bara att jag precis i hoppet insåg att detta aldrig skulle sluta väl, eftersom taket i källaren var mycke lägre än vad jag hade räknat med. Därför för jag prödsligt ifrån mig en blandning av ett skrik eller en form av ett förvånat tjut för att visa hur överaskad jag blev... Detta "skrik" avslutades sedan med en stor smäll i golvet, och plödsligt ligger jag där raklång och blegar upp i taket och försöker komma underfull med vad det var som igentligen hände... Efter en halv minut reser jag mig upp och hämtar mina byxor och går upp till köket för att tala om för två gapskrattande filurer vad de va som hade hänt... Är de någon som lyckas med allt så är det verkligen jag... :p "
I lördags hjälpte jag pappa att bygga altan innan jag skulle ha föreställning... Jag skulle hjälpa honom att gräva upp gräsmattan... Problemet va bara att när jag skulle gå av spaden efter att ha trampat ner den i marken, visade det sig att min sula på skon var sönder, vilket innebar att jah hade fastnat i spaden och inte kom loss... De hela slutade med att jag tappade balanden och ramlade baklänger i slowmotion, ner för en backe och började gapskratta... När jag sedan lungnat ner min lite och kollade upp såg jag min kära far som stod och skakade på huvudet och sa:
" De är allt tur att jag har så smidiga döttrar."
De här va nog de viktigaste jag hade att säga sen sist, men de har hänt massa mer saker som jag inte orkar dra upp... :)
Idag var jag och hälsade på Linnéa och lillebror i Bullarn. :)
De va väldigt mys... Vi cyklade till tegelbruket och solade och lekte med pinnar... :)
Hade de inte varit så himlans kallt i vattnet hade jag lätt badat, men jag avstod...Lillebror däremot badade...Han är knas han, men de gör inget för de e de som gör honom så himla trevlig... :)
Sen sycklade vi hem till Néa och chillade lite innan mamma kom och hämtade mej, så får vi väl se om vi kanske ses igen imorron innan jag åker...
Många massa kramar på er båda!
Orange gräshoppa + Grön groda + Blå kanin = Mys vännisar! <3
En bra dag! :)
Tjoo!
Idag är en bra dag!
Jag har städat hela dagen! :)
Jag vet, de låter super tråkigt.. men de har varit jätte kul. :)
Jag vet igentligen inte riktigt varför jag tillbringar min lediga dag med att städa,
men har man inget bättre för sig så har man ju faktigst inte...:p
Idag ska jag inte glömma bort o ringa Néa heller...
De kommer att bli svårt att hålla koll på mitt namn och att jag ska ringa henne...:s
herre gud alltså..:p
De löser sig nog...:)
Nu ska jag nog gå och skriva upp att jag ska ringa Néa,
och sen ska jag gå ut och tamin första kompis för dagen... :)
Ha re bra! <3
Idag är en bra dag!
Jag har städat hela dagen! :)
Jag vet, de låter super tråkigt.. men de har varit jätte kul. :)
Jag vet igentligen inte riktigt varför jag tillbringar min lediga dag med att städa,
men har man inget bättre för sig så har man ju faktigst inte...:p
Idag ska jag inte glömma bort o ringa Néa heller...
De kommer att bli svårt att hålla koll på mitt namn och att jag ska ringa henne...:s
herre gud alltså..:p
De löser sig nog...:)
Nu ska jag nog gå och skriva upp att jag ska ringa Néa,
och sen ska jag gå ut och tamin första kompis för dagen... :)
Ha re bra! <3
Glad fast lite ledsen på dej... :( Förlåt...
Idag är jag på busigt humör...
Jag ska ha föreställning i skolan klockan 19.00 ikväll,
och för hoppningsvis kommer pappa ochAnnelie och kollar på mig.
Än så länge vet jag inte hur de bli men jag hoppas dom kommer...
Jag vill bara tala om att jag aldrig har försvarat att dom säger att du är en dålig, oansvarig dotter.
Jag blev bara jävligt ledsen när pappa sa att dom förmodligen inte kunde komma,
och då är de inte konstigt att jag lägger skulden på dej.
Förlåt om du har tagit de fel, för jag är inte arg på dig igentligen.
Grattis till jobbet iallafall, bästaste, bästa schnuffel-syster. <3
Onsdag 25/3 2009
Glad, Arg, Ledsen...Vet inte...
De é bara så jävla löjligt! ALLT! Hela jävla grejen.
Det finns verkligen inget bättre ord än löjligt!
De é lungt, du ska få tillbaks dina grejer.
Kanske dock inte "NU" som du så fint uttryckte dig, men imorgon, eftersom de é lite ont om
tid för att åka till Trollhättan och hämta dom idag innan nästa föreställning.
Jag måste faktigst erkänna att de jag kommer göra nu är de löjligaste, mest omogna jag har
gjort i hela mitt liv. Men så får de bli, för jag tänker inte ta tillbaka eller be om ursäkt
för vad jag har sagt eller gjort, eller va de nu va jag gjorde som störde dig så enormt.
Det jag gjorde, gjorde jag för att jag tyckte de va kul,
och hela grejen va ett skämt, vilket jag inte kunde ha visat bättre,
med tanke på att jag gick och skrattade hela tiden...
Men, men...alla är inte som jag, och vill du inte umgås med mig så tänker jag verkligen inte hindra dig,
för jag bryr mig inte...
De mest ironiska är att de jag gjorde mot dej idag har du gjort så sjukt många gånger förut,
fast av andra anledningar, så jag fattar inte vad som ger dej anledning att läxa upp mig,
när jag gör de en gång...
Jag har aldrig ifrågasatt de när du har gjort de.
På ett sätt va de skönt för mig att du gjorde som du gjorde, med tanke på att då slapp jag
snacka med dej om massa saker som jag har tänkt att göra jävligt länge,
som tex, hur mycke jag hatar allt ditt jävla skit-snack!
Du får tycka vad faan du vill, om vem faan som helst, så länge du inte kommer till mig
och snackar skit om mina kompisar.
För det spelar ingen roll vad du säger, du kommer ALDRIG kunna vända mig mot dom iallafall!
Jag är den jag är. Lev med de eller skit i mej, för jag tänker inte spela någon annan för att kunna tycka om mej.
Nästan sommar!
Sol, Sol, Underbara, Älskade Sol! :)
Jag älskar solen!
Den gör mig så himla glad och possitiv!
Det finns inget bättre än...
Att känna hur de varma sommarvindarna rufsar till mitt trollaktiga hår,
eller att kasta sig i det svalkande vattnet, efter att ha legat hemma på gräsmattan och stekt i solen,
eller när man sitter ute och äter mat med de jobbiga stackars små getingarna som man dödar en efter en,
eller när man sitter på altanen och tittar på pappa när han jobbar i trädgårn med hela familjen,
eller när man känner doften av nyklippt gräs,
eller alla kvällar man tillbringar ute med sina vänner i ett tält fyllt med alkohol,
eller när man bara sitter hemma och grillar och känner doften av nygrillat kött...
Ingen snack om saken..
Jag ÄLSKAR sommaren! :)
Blogg 16/3 2009
Herre Gud!
Nu är klockan 9 på kvällen och jag ska precis åka hem från skolan i Uddevalla.
Den här dagen har verkligen gått så sjukt fort så jag minns knappt inte vad jag har gjort.
Vi drog iallafall för första gången igenom hela musikalen precis som den ska vara.
Det blir nog faktigst riktigt bra till slut.
Jag blir så himla ledsen och avundsjuk varenda gång som vi övar.
Jag ser hur kul dom har tillsammans,
och hur många nya människor dom har lärt känna.
Jag vill också vara med i den gemenskapen.
Jag vill vara en av dom...
Tragiskt nog kommer detta förmodligen aldrig hända,
eftersom jag inte är tillräckligt modig.
Jag har inte modet att styra mitt eget liv.
Besviken.
Inte bra att sitta här framför den lilla datorn i skolan. :S
Borde igentligen vara i R-salen med alla andra och öva inför musikalen,
men jag fick ännu en gång panik och vände i dörren när jag såg alla människor som tittade på mig när jag kom 10 minuter sent.
Inte bra.
Jag måste verkligen försöka göra något åt min rädsla.
De borde inte va så farligt att folk tittar på en när man går in i ett rum,
eller ställer sig på scen för att sjunga framför dom.
Mitt största problem är igentligen att jag tycker att det är så sjukt jobbigt att stå framför en publik.
Jag är inte en speciellt dålig sångerska igentligen.
Om jag bara övar massor och gör allt jag kan tror jag att jag kan utvecklas något enormt,
och faktigst bli något bra en vacker dag.
Jag lever verkligen för musiken,
igentligen tycker jag att det är jätte kul att stå framför en publik och sjunga.
Det är bara de att jag är så rädd för vad dom tänker på när dom sitter och lyssnar.
" - Tycker dom att jag är duktig?"
" - Tycker dom att jag är jätte dålig och vill bara att jag ska gå av scenen?"
" - Ser dom vilken panik jag har, och hur mycke jag bara vill springa åt andra hållet?"
" - Stör dom sig på hur jag ser ut, och bryr sig inte alls om vad jag sjunger?"
Det är deras tankar som skrämer mig,
inte att dom sitter där,
för det skiter jag fullständigt i igentligen...
Aja, jag har svikit mig svälv ännu en gång, genom att inte kunna styra över min kropp i obekväma situationer,
men, men, nån gång ska jag väl växa upp och våga ta tag i mig själv...
"En besviken groda"
Borde igentligen vara i R-salen med alla andra och öva inför musikalen,
men jag fick ännu en gång panik och vände i dörren när jag såg alla människor som tittade på mig när jag kom 10 minuter sent.
Inte bra.
Jag måste verkligen försöka göra något åt min rädsla.
De borde inte va så farligt att folk tittar på en när man går in i ett rum,
eller ställer sig på scen för att sjunga framför dom.
Mitt största problem är igentligen att jag tycker att det är så sjukt jobbigt att stå framför en publik.
Jag är inte en speciellt dålig sångerska igentligen.
Om jag bara övar massor och gör allt jag kan tror jag att jag kan utvecklas något enormt,
och faktigst bli något bra en vacker dag.
Jag lever verkligen för musiken,
igentligen tycker jag att det är jätte kul att stå framför en publik och sjunga.
Det är bara de att jag är så rädd för vad dom tänker på när dom sitter och lyssnar.
" - Tycker dom att jag är duktig?"
" - Tycker dom att jag är jätte dålig och vill bara att jag ska gå av scenen?"
" - Ser dom vilken panik jag har, och hur mycke jag bara vill springa åt andra hållet?"
" - Stör dom sig på hur jag ser ut, och bryr sig inte alls om vad jag sjunger?"
Det är deras tankar som skrämer mig,
inte att dom sitter där,
för det skiter jag fullständigt i igentligen...
Aja, jag har svikit mig svälv ännu en gång, genom att inte kunna styra över min kropp i obekväma situationer,
men, men, nån gång ska jag väl växa upp och våga ta tag i mig själv...
"En besviken groda"
En solig söndag.
Sitter framför datorn och filosoferar.
Är sinnesjukt röksugen, men försöker stå emot ett tag till..:S
Ska ta en promenad med Sofia innan jag åker hem till trollhättan för att tänka på något annat en stund..
Ha de gött så hörs vi. :)
"The shining" är en mycket bra,
men sjukt äcklig film av Stephen King.
Just nu sitter jag och tittar på den med schnuffel-syster,
och gör allt för att låssas att det igentligen är en komedi,
samtidigt som jag sitter här och nästan skakar av rädsla... : s
Igentligen förstår jag inte riktigt varför jag sitter och tittar på den här filmen,
med tanke på att jag igentligen inte tycker om att skrämma upp mig själv,
men det går verkligen inte slita sig...
Hoppas verkligen den är slut snart!
Jag måste sova också.
Jag ska faktigst upp klockan 6 imorron,
och fortsätta repa inför musikalen...
Detta kommer aldrig sluta väl..
Men, men, det är väl inte mer att göra än att dygna ännu en gång.. : s
Dags att återgå till filmen. : )
Musikalen börjar ta sin början ...
Idag var första dagen i den s.k. "intensiv perioden" i musikalen.
Den började 10.00 med körrep utan noter, och jag kunde mer än vad jag hade förväntat mig för att inte ha repat någonting nästan... :s
Det kommer iallafall helt klart bli att ligga i i slutänden med text pluggande...
Jag fattar inte att de ska vara praktigst möjligt att hinna säga alla ord på så kort til...men tydligen så ska de gå...:s
de löser sig förmodligen till slut... de brukar de alltid göra. :)
Nudlar är smask. :)
Idag kom jag fram till en sak.
Det finns inget bättre att bara låsa in sig i ett rum fullt med instrument och förstärkare, sätta allt ljud på hög volym och bara sjunga och spela av sig allt man inte orkar med... man blir hur possitiv som helst... iallafall jag. :)
Musiken är mitt liv, det är bara synd att jag inte tar mer vara på den.
Trots att jag är självkritisk vet jag faktigst att det är en gåva som jag har.
Den började 10.00 med körrep utan noter, och jag kunde mer än vad jag hade förväntat mig för att inte ha repat någonting nästan... :s
Det kommer iallafall helt klart bli att ligga i i slutänden med text pluggande...
Jag fattar inte att de ska vara praktigst möjligt att hinna säga alla ord på så kort til...men tydligen så ska de gå...:s
de löser sig förmodligen till slut... de brukar de alltid göra. :)
Nudlar är smask. :)
Idag kom jag fram till en sak.
Det finns inget bättre att bara låsa in sig i ett rum fullt med instrument och förstärkare, sätta allt ljud på hög volym och bara sjunga och spela av sig allt man inte orkar med... man blir hur possitiv som helst... iallafall jag. :)
Musiken är mitt liv, det är bara synd att jag inte tar mer vara på den.
Trots att jag är självkritisk vet jag faktigst att det är en gåva som jag har.
Tänk om jag hade vågat utmana mig själv...
Då kanske jag hade haft en chans till en lycklig framtid...
En bra dag.
Detta har iallafall hittils varit en bra dag.
Jag gick upp kl 7, åkte in till uddevalla vid 10,
och har tillbringat hela dagen i Theres lägenhet o chillat. xD
Idag har jag blonderat Theres hår,
och de blev jätte fint.
Vi har även ätit nudlar och en jäääääääääätte stor glassbomb. :)
När man äter glassbomber finns det två regler som MÅSTE följas!
1. Man ska äta med en stor sked direkt ur bunken.
2. Man äter tills man är mätt, och när man är de äter man lite till! xD
En glad dag. :D
Jag hade verkligen aldrig klarat min utan Néa!
Om inte hon hade skrivit fakta delen till min fakuppsats hade jag inte haft en chans att klara det.
Det börjar faktigst ändå se ganska ljust ut.
Det är onsdag morgon. solen skiner, jag har för en gång skull sovit och jag är glad! : )
Igår var allt bara jätte jobbigt,
men så helt plödsligt från ingenstanns började det vibrera i vänster byxficka.
Det var min mobil som ville mig något.
Det var "Lillebror" som ringde.
Igentligen sa vi nog inget viktigt,
men bara av att höra hans röst kom jag genast på possitivare tankar.
Jag vet inte hur han gör, han bara lyckas...
Men iallafall...efter detta samtal tog jag med mig min kladdkaka in på mitt rum, satte på Ozzy Osbourne skivan, drog fram en madrass och började plugga som ett litet skollat troll.
Jag börjad plugga typ klockan 3 när jag kom hem, och däckade klockan 22 på min lilla madrass av ren utmattning.
När jag vaknade på morgonen insåg jag att jag var färdig med instuderingsfrågorna och uppsatsen om medeltiden i KuHi:n.
Då blev jag sjukt stolt över mig själv, och är nu påväg till skolan för att lämna in mina arbeten.
(Min svenska bok som jag ska läsa ut tills imorgon är dock spårlöst försvunnen...men, men...det löser sig nog till slut. :D)
Om inte hon hade skrivit fakta delen till min fakuppsats hade jag inte haft en chans att klara det.
Det börjar faktigst ändå se ganska ljust ut.
Det är onsdag morgon. solen skiner, jag har för en gång skull sovit och jag är glad! : )
Igår var allt bara jätte jobbigt,
men så helt plödsligt från ingenstanns började det vibrera i vänster byxficka.
Det var min mobil som ville mig något.
Det var "Lillebror" som ringde.
Igentligen sa vi nog inget viktigt,
men bara av att höra hans röst kom jag genast på possitivare tankar.
Jag vet inte hur han gör, han bara lyckas...
Men iallafall...efter detta samtal tog jag med mig min kladdkaka in på mitt rum, satte på Ozzy Osbourne skivan, drog fram en madrass och började plugga som ett litet skollat troll.
Jag börjad plugga typ klockan 3 när jag kom hem, och däckade klockan 22 på min lilla madrass av ren utmattning.
När jag vaknade på morgonen insåg jag att jag var färdig med instuderingsfrågorna och uppsatsen om medeltiden i KuHi:n.
Då blev jag sjukt stolt över mig själv, och är nu påväg till skolan för att lämna in mina arbeten.
(Min svenska bok som jag ska läsa ut tills imorgon är dock spårlöst försvunnen...men, men...det löser sig nog till slut. :D)
3/3 2009
Idag har det varit en hemsk dag.
Jag vet att jag låter helt sjukt negativ,
men jag kan inte rå för det...
Jag har alldeles för mycke att göra,
på alldeles för kort tid.
Ingenting fungerar någonstans och min kropp säger att jag inte klarar mer.
Det spelar ingen roll eftersom hela min framtid hänger på 1 vecka.
Det låter väldigt dramatiskt, jag vet...
De är bara de att jag inte har någon ork till någonting just nu,
och det känns som om jag går runt i ett enda stort, svart mörker.
Idag sa min vän till mig att jag hade varit värd att vara med i scen ensembeln i musikalen,
eftersom hon tyckte att jag sjöng bättre än de flesta av dem.
Det värsta är att jag vet att det stämmer till viss del.
Jag vill igentligen jätte gärna, men jag sumpade min chans.
Jag var för feg,
för feg för att testa mina gränser och utmana mig själv.
En addition var allt som krävdes, men jag klarade inte av pressen.
Jag har så sjukt dåligt samvete gent emot mig själv.
Musik är precis vad jag vill hålla på med, men jag är för feg för att bli något...
Men, men...Jag ska väl kunna lyckas pina mig igenom musikalen iallafall...
Jag vet att jag låter helt sjukt negativ,
men jag kan inte rå för det...
Jag har alldeles för mycke att göra,
på alldeles för kort tid.
Ingenting fungerar någonstans och min kropp säger att jag inte klarar mer.
Det spelar ingen roll eftersom hela min framtid hänger på 1 vecka.
Det låter väldigt dramatiskt, jag vet...
De är bara de att jag inte har någon ork till någonting just nu,
och det känns som om jag går runt i ett enda stort, svart mörker.
Idag sa min vän till mig att jag hade varit värd att vara med i scen ensembeln i musikalen,
eftersom hon tyckte att jag sjöng bättre än de flesta av dem.
Det värsta är att jag vet att det stämmer till viss del.
Jag vill igentligen jätte gärna, men jag sumpade min chans.
Jag var för feg,
för feg för att testa mina gränser och utmana mig själv.
En addition var allt som krävdes, men jag klarade inte av pressen.
Jag har så sjukt dåligt samvete gent emot mig själv.
Musik är precis vad jag vill hålla på med, men jag är för feg för att bli något...
Men, men...Jag ska väl kunna lyckas pina mig igenom musikalen iallafall...
2/3 2009
Betyg, Läxor, Frånvaro, Musikal, Syo, Cello, Lärare, Ekonomi, Jobb, Hem, Fritid, Dygnsrytm, Liv, Vilja, Andas...
Hur fan lyckas man få allt att skita sig på en och samma gång?!
Det är faktigst riktigt bra jobbat.
Jag såg en ljusning när jag äntligen lyckades komma tillbaka till skolan, började plugga och gå på mina lektioner igen.
Det såg faktigst riktigt lovande ut och jag blev åter igen den glada, possitiva Jenny som jag känner sen tidigare.
Detta varade dock bara i några veckor och jag har åter igen ramlat ner i träsket och gör allt för att få mig själv att inse att det är nu eller aldrig.
Om jag inte ser till att göra allt jag har missat under mer än 3 månader på en vecka, kan jag inte bli betygsatt i KuHi och då kommer det bli ett rent helvete för mig i 3:an.
Det kommer aldrig gå, med det måste,
så jag har inte den blekaste aning om hur det här kommer att sluta.
Igår lyckades jag iallafall till slut att välja mina individuellaval inför åk 3.
Dom är inte genomtänkta för fem öre, men det slutade iallafall med:
¤ Ljudteknik A
¤ Formgivning A (textil)
Ibland förstår jag mig verkligen inte på människor
När jag äntligen har bestämmt mig och tagit mod till mig att nästan göra det,
kommer hon bara dit och förstör.
Hon gör allt som jag har sagt att jag vill göra.
Hon säger att hon har varit jätte full och festar med mina kompisar när jag inte är med.
Hon beter sig som en slampa inför mina kompisar och tror att det är jätte coolt.
Hon går runt och skryter om att hon har haft sex med massa folk, men igentligen ångrar hon det så in helvete.
Hon säger hela tiden hur grymmt eftertraktad hon är av alla killar i skolan, bara för att jag ska må dåligt.
Hon är väldigt noga med att tala om för mig att hon är smalare och snyggare än mig,
och hon gör allt för att trycka ner mig så långt under jorden hon bara kan...
Frågan är om hon ens fattar hur mycket hon sårar mig med allt sitt snack...
Förmodligen är jag bara den 3 år äldre systern som är mindre värd än henne och någon som lätt går att trycka ner och vara bättre än i hennes ögon... :'(
Det är faktigst inte mitt fel att jag inte ser lika bra ut som hon.
Jag strävar inte efter att vara den smalaste och mest eftertraktade människan i världen.
Jag trivs precis som allting är, men jag kan inte låta bli att känna mig ensam och misslyckad när hon behandlar mig som hon gör... :'(
Måste hon hålla på så här för att få bekräftelse, eller vad?
Ibland förstår jag mig verkligen inte på människor...
kommer hon bara dit och förstör.
Hon gör allt som jag har sagt att jag vill göra.
Hon säger att hon har varit jätte full och festar med mina kompisar när jag inte är med.
Hon beter sig som en slampa inför mina kompisar och tror att det är jätte coolt.
Hon går runt och skryter om att hon har haft sex med massa folk, men igentligen ångrar hon det så in helvete.
Hon säger hela tiden hur grymmt eftertraktad hon är av alla killar i skolan, bara för att jag ska må dåligt.
Hon är väldigt noga med att tala om för mig att hon är smalare och snyggare än mig,
och hon gör allt för att trycka ner mig så långt under jorden hon bara kan...
Frågan är om hon ens fattar hur mycket hon sårar mig med allt sitt snack...
Förmodligen är jag bara den 3 år äldre systern som är mindre värd än henne och någon som lätt går att trycka ner och vara bättre än i hennes ögon... :'(
Det är faktigst inte mitt fel att jag inte ser lika bra ut som hon.
Jag strävar inte efter att vara den smalaste och mest eftertraktade människan i världen.
Jag trivs precis som allting är, men jag kan inte låta bli att känna mig ensam och misslyckad när hon behandlar mig som hon gör... :'(
Måste hon hålla på så här för att få bekräftelse, eller vad?
Ibland förstår jag mig verkligen inte på människor...
Ibland behöver man bekräftelse, för att få ny energi.
Igår kväll fick jag det bekräftat.
Livet har en mening även för mig.
Jag satt framför datorn och läste mina kära vänners bloggar.
Efter en stund kom jag fram till ett speciellt inlägg.
Jag började läsa, och halvägs in i texten kunde jag inte längre hålla tillbaka.
Tårarna började sakta rinna ner för mina kinder, och jag stängde plödsligt av från omvärlden.
Jag blev totalt okontaktbar, och det ända jag kunde göra var att titta på orden.
Titta, försöka suga åt mig av allt som stod och samla mig så gott det gick.
En konstig känsla gick genom hela kroppen och avslutades med en enda stor rysning.
Jag kände mig glad, arg, ledsen, förvirrad, lugn, trygg, ja allt på samma gång.
Jag förstod verkligen ingenting...
Till slut knäppte det till i huvudet på mig, och jag insåg att jag hade upplevt lycka för första gången på evigheter.
Jag kände att världen behöver mig.
Även om jag bara är ett enda ynkligt litet sandkorn i Sahara,
behövs jag lika mycke som alla andra för att världen ska kunna bli 100 procentig.
Jag måste också existera i den oändligt långa länken...
Jag betyder något.
Jag hade inte existerat om det inte hade funnits någon mening med mig.
Jag är den jag är, för att det behövs sånna människor som jag.
Kan jag få en enda människa att känna lycka innan jag dör, pågrund av mig, (och andra)
känner jag att jag har gjort något litet men ändå viktigt för världen.
Livet har en mening även för mig.
Jag satt framför datorn och läste mina kära vänners bloggar.
Efter en stund kom jag fram till ett speciellt inlägg.
Jag började läsa, och halvägs in i texten kunde jag inte längre hålla tillbaka.
Tårarna började sakta rinna ner för mina kinder, och jag stängde plödsligt av från omvärlden.
Jag blev totalt okontaktbar, och det ända jag kunde göra var att titta på orden.
Titta, försöka suga åt mig av allt som stod och samla mig så gott det gick.
En konstig känsla gick genom hela kroppen och avslutades med en enda stor rysning.
Jag kände mig glad, arg, ledsen, förvirrad, lugn, trygg, ja allt på samma gång.
Jag förstod verkligen ingenting...
Till slut knäppte det till i huvudet på mig, och jag insåg att jag hade upplevt lycka för första gången på evigheter.
Jag kände att världen behöver mig.
Även om jag bara är ett enda ynkligt litet sandkorn i Sahara,
behövs jag lika mycke som alla andra för att världen ska kunna bli 100 procentig.
Jag måste också existera i den oändligt långa länken...
Jag betyder något.
Jag hade inte existerat om det inte hade funnits någon mening med mig.
Jag är den jag är, för att det behövs sånna människor som jag.
Kan jag få en enda människa att känna lycka innan jag dör, pågrund av mig, (och andra)
känner jag att jag har gjort något litet men ändå viktigt för världen.
...och jag känner att jag är på god väg för att nå mitt mål...
Tack <3
Jag åkte med inställningen:
" Risken finns att jag blir ensam,
men jag blir iallafall fri från helvetet i en vecka,
och jag har ju min gitarr, så det löser sig nog..."
Jag har väl kanske inte dom bästa erfarenheterna av sånna här situationer om man säger så...
Jag blir totalt bortgömd och ignorerad fram tills dess att boken tar slut och det är dags att börja på en ny...
Då är det minnsan okey att komma tillbaka och låssas som om ingenting har hänt...
Det är verkligen inte konstigt att jag går runt och känner att jag kommer i 2:a hand hela tiden...
Den här gången var dock helt annourlunda...
Alla betedde sig precis som vanligt,
och jag har aldrig varit så glad i hela mitt liv...
Tack för en underbar vecka i Forshaga Néa o alla andra! <3
" Risken finns att jag blir ensam,
men jag blir iallafall fri från helvetet i en vecka,
och jag har ju min gitarr, så det löser sig nog..."
Jag har väl kanske inte dom bästa erfarenheterna av sånna här situationer om man säger så...
Jag blir totalt bortgömd och ignorerad fram tills dess att boken tar slut och det är dags att börja på en ny...
Då är det minnsan okey att komma tillbaka och låssas som om ingenting har hänt...
Det är verkligen inte konstigt att jag går runt och känner att jag kommer i 2:a hand hela tiden...
Den här gången var dock helt annourlunda...
Alla betedde sig precis som vanligt,
och jag har aldrig varit så glad i hela mitt liv...
Tack för en underbar vecka i Forshaga Néa o alla andra! <3
Forshaga
Hårfixar tajm!
Ellen ska färga håret brunt, och jag har aldrig sett någon som har tagit så lång tid på sig att välja färg som Néa...
Det var kul att titta på henne... : P
Malin ska locka sitt hår.
Hon kommer bli super, duper, dunder fin. : )
Idag vaknade jag 8:30 av att dom höll på och renovera i lägenheten under.
Då blev jag arg eftersom jag inte kunde somna om, och jag var jätte trött... :s
Men, men, det gjorde inte så mycket för jag låg kvar i sängen och halv sov i typ en och en halv timme till iallafall.
Sen gick jag upp och satte på kaffe och slog mig ner vid köksbodet för att käkafrukost, när jag plödsligt, helt oväntat får ett SMS från lillebror.
När han fick reda på att jag satt ensam i köket kom han springande i 190 och satte på radion och började dansa och drick kaffe. Det var roligt. : )
På tal om lillebror så gör han mig frustrerad.
Han har knäckt mig totalt.
Jag har spelat gitarr i 2 veckor och jag har försökt lära honom i 2 dagar.
Han kan spela blinka lilla stjärna och det kan inte jag. : (
( Men jag kan iallafall spela min låt till Néa och de kan inte lillebror så jag måste ändå säga att jag är lite nöjd med mig själv...)
Nu har jag precis pratat med min mamma.
Det var roligt.
Trot eller ej, men jag saknar henne faktigst lite grann...
Jag lovade att jag skulle ringa min syster också,
så det gjorde jag,
men hon var jätte otrevlig.
Hon sårade mig faktigst lite... : (
Men, men...Jag har nästan kommit över de nu...
Ellen ska färga håret brunt, och jag har aldrig sett någon som har tagit så lång tid på sig att välja färg som Néa...
Det var kul att titta på henne... : P
Malin ska locka sitt hår.
Hon kommer bli super, duper, dunder fin. : )
Idag vaknade jag 8:30 av att dom höll på och renovera i lägenheten under.
Då blev jag arg eftersom jag inte kunde somna om, och jag var jätte trött... :s
Men, men, det gjorde inte så mycket för jag låg kvar i sängen och halv sov i typ en och en halv timme till iallafall.
Sen gick jag upp och satte på kaffe och slog mig ner vid köksbodet för att käkafrukost, när jag plödsligt, helt oväntat får ett SMS från lillebror.
När han fick reda på att jag satt ensam i köket kom han springande i 190 och satte på radion och började dansa och drick kaffe. Det var roligt. : )
På tal om lillebror så gör han mig frustrerad.
Han har knäckt mig totalt.
Jag har spelat gitarr i 2 veckor och jag har försökt lära honom i 2 dagar.
Han kan spela blinka lilla stjärna och det kan inte jag. : (
( Men jag kan iallafall spela min låt till Néa och de kan inte lillebror så jag måste ändå säga att jag är lite nöjd med mig själv...)
Nu har jag precis pratat med min mamma.
Det var roligt.
Trot eller ej, men jag saknar henne faktigst lite grann...
Jag lovade att jag skulle ringa min syster också,
så det gjorde jag,
men hon var jätte otrevlig.
Hon sårade mig faktigst lite... : (
Men, men...Jag har nästan kommit över de nu...
