Besviken.

Inte bra att sitta här framför den lilla datorn i skolan. :S
Borde igentligen vara i R-salen med alla andra och öva inför musikalen,
men jag fick ännu en gång panik och vände i dörren när jag såg alla människor som tittade på mig när jag kom 10 minuter sent.

Inte bra.
Jag måste verkligen försöka göra något åt min rädsla.
De borde inte va så farligt att folk tittar på en när man går in i ett rum,
eller ställer sig på scen för att sjunga framför dom.

Mitt största problem är igentligen att jag tycker att det är så sjukt jobbigt att stå framför en publik.
Jag är inte en speciellt dålig sångerska igentligen.
Om jag bara övar massor och gör allt jag kan tror jag att jag kan utvecklas något enormt,
och faktigst bli något bra en vacker dag.

Jag lever verkligen för musiken,
igentligen tycker jag att det är jätte kul att stå framför en publik och sjunga.
Det är bara de att jag är så rädd för vad dom tänker på när dom sitter och lyssnar.

" - Tycker dom att jag är duktig?"
" - Tycker dom att jag är jätte dålig och vill bara att jag ska gå av scenen?"
" - Ser dom vilken panik jag har, och hur mycke jag bara vill springa åt andra hållet?"
" - Stör dom sig på hur jag ser ut, och bryr sig inte alls om vad jag sjunger?"


Det är deras tankar som skrämer mig,
inte att dom sitter där,
för det skiter jag fullständigt i igentligen...


Aja, jag har svikit mig svälv ännu en gång, genom att inte kunna styra över min kropp i obekväma situationer,
men, men, nån gång ska jag väl växa upp och våga ta tag i mig själv...


"En besviken groda"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0