miniroolf

Jag åkte med inställningen:

" Risken finns att jag blir ensam,
men jag blir iallafall fri från helvetet i en vecka,
och jag har ju min gitarr, så det löser sig nog..."

Jag har väl kanske inte dom bästa erfarenheterna av sånna här situationer om man säger så...

Jag blir totalt bortgömd och ignorerad fram tills dess att boken tar slut och det är dags att börja på en ny...
Då är det minnsan okey att komma tillbaka och låssas som om ingenting har hänt...

Det är verkligen inte konstigt att jag går runt och känner att jag kommer i 2:a hand hela tiden...

Den här gången var dock helt annourlunda...
Alla betedde sig precis som vanligt,
och jag har aldrig varit så glad i hela mitt liv...

Tack för en underbar vecka i Forshaga Néa o alla andra! <3