miniroolf

Har jag inte lika mycke rätt att vinka av min farfar på flygplatsen som resten av min familj har? Är jag inte lika mycke värd som alla andra? Är barn nummer 2, enligt oskrivna regler, alltid ett misslyckande? Jag förstår inte hur hon alltid kan se mig som ett problem, någon som bara är ivägen. Jag varken syns eller hörs speciellt mycke. Igentligen hjälper jag bara till när jag är med, så jag vet inte varför de skulle vara något större problem. Visst vi måste inte älska varandra, de enda jag kräver är att du ska acceptera mig. Vi bor ändå i samma hus, så vi måste ju försöka iallafall. Pappa säger alltid att vi ska tänka på dig för att du inte är van vid en stor familj, men de betyder väl inte att du har rätt att trycka ner mig i allt jag gör. Jag vill leva ett roligt liv. Jag vill uppleva saker, ha kul med min familj, trivas på jobbet, o framför allt vill jag känna mig välkommen i mitt eget hem. Jag vill inte vara borta varje helg för att ni ska slippa se mig. Jag vill kunna vara hemma när jag vill. Jag vill inte att det ska kännas som om jag tränger mig på i mitt eget hem. Varför kan man inte bara bli accepterad dom få timmarna på en vecka man ses. Jag förstår verkligen inte... // En ledsen Roolf

Trot eller ej, men jag börjar se ljuset i min extremt långa mörka tunnel. :) solen skiner, fåglarna kvittrar o vi sjöng vår sånger på kören. :) de är helt sjukt. Jag hade nästan gett upp allt, men tänk vad lite ljus kan göra ändå. Jag känner mig verkligen som en ny människa. Jag är inte bitter o tjurig för första gången på väldigt länge. Super duper dunder bra! ;) nu ska jag verkligen passa på att få något vettigt gjort för en gångs skull. Nu sitter jag på kampenhof o väntar på bussen hem, så jag kan åka o jobba på min håltimma. Halv 3 ska jag vara tillbaka i uddevalla igen o ha samhällslektion. Efter de bär det av till mamma o grebbestad för massa mys o pluggande. De finns dagar då man bara hatar allt, o så finns de dagar som denna när jag tackar mina föräldrar för att jag finns. Helt underbart! Nu ska världens lyckligaste människa skutta vidare i livet för att skaffa nya erfarenheter o en framtid. Massa kramar /Roolf

Nu ligger jag på 3 stolar i musikskolans aula o kollar upp i de vita taket medans jag väntar på christina. De är sjukt tråkigt. Alla har lektion utom jag. :( De här är verkligen en himla skit dag. Jag började med att försova mig, men jag kom iallafall i tid till skolan eftersom "inneboende" skulle till jobbet i uddevalla. Efter att ha gått runt som en zombie 4 timmar ligger jag nu och våndas inför eftermiddagen. Då bär de av hemåt för att jobba o sedan plugga ikapp lite till skolan. Låter kanske inte så jobbigt, men med tanke på att varje steg känns som en mardröm så kommer de inte att bli någon lätt match. :s Men,men... de är bara att fortsätta kämpa på. /Roolf

Då sitter man på tåget på väg till skolan ännu en gång då. Något jag verkligen inte känner för. :s men,men... De är bara att pallra sig dit o se glad ut. De värsta är, att igentligen vet jag hur viktigt de är att jag går på alla mina lektioner. Men jag vill verkligen träffa min faster som fyller år o äta tårta. Tänk ändå vilken dragningskraft godsaker ändå har. :p I kväll bär de av hem till karlsson på taket med familj för att hälsa på ett slag. :) tänk ändå vad sjukt mycke jag saknar dig trots att de bara va en vecka sen vi sågs. :( <3 I lördags lyckades jag äntligen att träffa michaela efter att ha försökt ses i typ ett halv år. Så himla kul va de, o vi va inte dåligt nostalgiska när vi satt där som två gamla tanter på hemmet o pratade gamla minnen. ;) all kärlek till dig. <3 Jaha ja. Då va man framme i uddevalla då. Ha de fint. Kram Roolf :)

Jag har hittat en positiv sak med att pendla. Man får lite tid över att tänka. Nu efter allt som har hänt är de verkligen någonting som behövs i mitt liv. Jag tror i alla fall äntligen att jag börjar smälta allt. Igår kväll samlade jag kraft för att gå ner o tända ett ljus. Efteråt när jag hade kommit hem igen kände jag äntligen att jag kan börja fokusera på annat på allvar. Jag har nu lyckats göra 1/7 uppgifter i svenskan som jag måste göra för att lyckas bli godkänd. Jag har äntligen insett att jag måste fokusera mer på mig själv o min sista termin innan studenten. Tiden går så himla fort. Vad ska man göra sen? Ska man flytta? Bo hemma? Vad ska man jobba med? Donken kanske?? :s

Nu. Efter 2 månaders väntan sitter jag äntligen på bussen på väg till flämslätt. Ungdomsläger dags med kyrkan. Ska bli så sjukt roligt verkligen! Nu hinner jag inte med detta längre. /Roolf