"Ledig"
Så sjukt skönt att komma bort ett tag bara.
Måste verkligen kompletera min rapport, men jag orkar inte.
Så sjukt jobbigt verkligen. :s
Jag slapp i alla fall att jobba idag.
Sjukt gött. :)
Lite tur får man ju ha i alla fall. :)
Jag giller inte julen igentligen,
men nu kännde jag att det var dags att komma lite i jul stämning trots allt.
Jag gillar ljusen, julmusiken, pepparkakorna och gemenskapen.
Resten kan dra åt helvete!
Nu har i alla fall jag och min mor börjat ladda genom att lyssna på massa jullåtar,
plus att jag beställde fem nya julskivor igår. :)
Dags att börja fixa med rapporten då.
Kram Roolf
Val.
Hela livet består av mängder av val.
Ska jag gå i gymnasiet? Vilken linje ska jag gå?
Ska jag vara hemma? Ska jag på fest?
Ska jag vara snygg? Ska jag vara ful?
Ska jag vara mig själv? Ska jag vara någon annan?
Visst, jag förstår att valen i livet är viktiga.
Varje val jag gör, litet som stort, kommer att påverka min framtid.
Så fort jag ska göra ett val blir jag orolig.
Orolig för vad alla runt omkring ska säga.
Hela vårat samhälle är uppbyggt på vad andra tycker och tänker.
Min åsikt spelar inte längre någon roll.
När jag sitter här och säger att inget jag gör spelar någon roll,
är jag väldigt illa ute.
Slutar jag att bry mig är det klart att inget kan bli bättre.
Jag behöver bara en paus för att rensa mina tankar,
innan jag ger mig på allt igen.
Jag behöver tid att bestämma mig för hur jag vill göra.
Allt ni säger påverkar mig,
och det vet ni precis lika väl som jag.
Om ni bara ger mig en chans att andas istället för att bara trycka ner mig,
kanske vi kan få ordning på allt detta,
trots att vi har alla odds emot oss.
Ge mig bara en chans att lyfta fram mina åsikter.
Det är allt jag begär.
/Roolf
Sångafton
Det gick verkligen skit.
Alla runt omkring mig sa att det var bra,
men jag var mer missnöjd än någonsin.
Jag har aldrig gjort ett så dåligt framträdande någonsing under mina 2,5 år på ES-programmet i Uddevalla.
Alfred var hur jävla grym som helst.
Jag gjorde bort mig totalt verkligen.
Jag blandade ihop mina verser,
kom in försent på fyra ställen i låten,
och såg ut som att jag bara ville springa där ifrån.
Det var i och för sig precis vad jag ville,
eftersom jag kände mig helt totalt misslyckad när jag stod där uppe på scenen.
Efter åt bröt jag ihop,
men det var precis vad jag behövde just då.
Jag behövde bli av med all nervositet som fanns kvar i min kropp,
och bli av med all negativ energi.
Nu känns det bättre igen.
Jag tar nya tag och ser det som att man inte kan lyckas med allt till 100% varje gång.
Det spelar ingen roll hur bra man är,
för det räcker att man blir nervös så tappar man focus,
och allt går åt helvete.
Tack till alla som brydde sig om mig.
Jag var för arg och besviken på mig själv för att ta åt mig vad ni sa då,
men nu efteråt inser jag att ni har en poäng i allt ni sa till mig.
Tack så sjukt mycke för att ni finns och ställe upp för mig. <3
Kram Jenny <3
