Sångafton
Det gick verkligen skit.
Alla runt omkring mig sa att det var bra,
men jag var mer missnöjd än någonsin.
Jag har aldrig gjort ett så dåligt framträdande någonsing under mina 2,5 år på ES-programmet i Uddevalla.
Alfred var hur jävla grym som helst.
Jag gjorde bort mig totalt verkligen.
Jag blandade ihop mina verser,
kom in försent på fyra ställen i låten,
och såg ut som att jag bara ville springa där ifrån.
Det var i och för sig precis vad jag ville,
eftersom jag kände mig helt totalt misslyckad när jag stod där uppe på scenen.
Efter åt bröt jag ihop,
men det var precis vad jag behövde just då.
Jag behövde bli av med all nervositet som fanns kvar i min kropp,
och bli av med all negativ energi.
Nu känns det bättre igen.
Jag tar nya tag och ser det som att man inte kan lyckas med allt till 100% varje gång.
Det spelar ingen roll hur bra man är,
för det räcker att man blir nervös så tappar man focus,
och allt går åt helvete.
Tack till alla som brydde sig om mig.
Jag var för arg och besviken på mig själv för att ta åt mig vad ni sa då,
men nu efteråt inser jag att ni har en poäng i allt ni sa till mig.
Tack så sjukt mycke för att ni finns och ställe upp för mig. <3
Kram Jenny <3
