miniroolf

Jag förstår verkligen inte vad som är problemet. Varför ska allt, alltid drabba mig?? På fredag har min rektor, (som jag verkligen inte tycker om), bestämt att jag ska gå på ett möte med: rektor, min klassföreståndadre,skolsyster o föräldrar.

Anledningen till att skolsyster ska vara med är p.g.a ett litet blod prov som min mamma bad mig att ta för att jag har varit väldigt trött den senaste tiden. Min skolsyster fick då plödsigt en knäpp i huvudet och fick för sig att de var dags för mig att gå till en kurator, eftersom hon ansåg att det vara en bra fritidssysselsättning istället för att jobba ungefär. :s Jag sa nej, eftersom jag inte anser att jag mår dåligt och för att jag ser det som ett stort misslyckande när man har hamnat hos kurator. (Detta är min personliga åsikt och jag tycker inte sämre om andra som går till kuratorer eller liknande bara för att jag inte vill dit själv. Vissa tycket det är jätte bra hjälp, och dom får gärna gå ditt för mig om dom känner att dom mår bättre av det, men jag gör det inte.) Så. Då har vi iallafall rett ut varför hon ska dit.

Min rektor har tydligen kollat på min närvaro och på mina Ig-varningar och anser att jag inte kommer klara skolan. De är bara de att min rektor läser innantill vad som står på ett papper och inte på vad som sker i praktiken. Jag har inga dåliga betyg alls igentligen, (flest VG-MVG), men hon tycker att om man inte har hög närvaro så kan man inte ha bra betyg. Ig-varningarna får jag  bara för att lärarna vill påminna mig om att det är viktigt att klara kurserna. Jag bör också tillägga att närvaro inte är betygsgrundande. Så länge jag gör alla prov och uppgifter kan dom inte säga något. De gör jag också, de är bara de att jag är smart så jag utnyttjar den tiden i skolan som bara är överflödig till något som verkligen behöver göras. (T.ex plugga till prov, jobba eller utveckla mitt social liv.)

Min klassföreståndare är med bara för att han är snäll, förstående och vill hjälpa mig. Min pappa är med för att skälla på mig, och min mamma är med för att försvara mig. Själv är jag med för att jag är tvingad. Det är ju helt klart bara att inse att folk som jobbar i skolan inte är riktigt kloka. Dock finns det många lärare som är snälla, som t.ex min klassföreståndare.

Nu ska jag dra och börja bearbeta min illska över detta möte, så jag inte kastar ut de över min rektor på fredag. För övrigt tänkte jag bara sattsa på taktiken: "nicka och le", inte säga något, gå där ifrån, se till så christina håller kvar mig i skolan så jag får närvaro och sedan åka raka vägen till rebecka och avreagera mig på henne.

Förresten. Det är ingen som vet om det är möjligt för mig att få G i sång C innan studenten? Jag tänkte lägga fram det som förslag för att aldrig någonsin mer behöva ta en ton på min cello.


Ha de fortsatt bra. // En mycket arg Roolf.