miniroolf

Jag har inte upplevt det jobbigt på något sätt,
men nu inser jag hur mycke ni igentligen saknas i mitt liv.

När vi var ute och gick idag ploppade det upp en hel massa minnen
från både sommrar och vintrar.
Minnen som är helt oslagbara.
Alla sjuka saker vi gjort tillsammans.
Det finns inget slut på mina minnen.
Dom bara rullar runt i huvudet på mig.

Idag när vi satt och pratade högst upp i hopptornet var det som värst.
Jag ville verkligen bara ge dig en bamse kram,
och återuppleva allt vi varit med om.

Nu pallar jag inte att skriva mer.

Men tack för att ni finns.
Jag vill verkligen att ni ska veta att ni förgyller mitt liv nåt grymt,
och jag hoppas verkligen inte att vi ska dras ifrån varandra. ♥