miniroolf

En gång hade jag mitt liv här.
Jag kände massa människor,
Jag hade min skola,
Jag kunde varenda skrymsle och vrå.
Jag ägde dagen,
Jag ägde natten.
Jag kände mig välkommen,
Jag kände mig trygg.

Nu stämmer ingenting längre.

Mitt liv har förflyttat sig 12 mil bort.
Mina vänner finns inte kvar på samma ställe.
Jag har börjat gymnasiet i en annan stad.
Jag känner inte längre igen mig som jag gjorde förr.
Jag känner mig rädd,
ensam, osäker och förvirrad.


Ingenting är som det var då.

Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag vill inget annat än att springa.
Men jag har bestämt mig för att inte ge upp.
Jag kan ju inte bara dra utan att ge det en chans först.
För mig skulle de vara mitt största misslyckande någonsin.

Jag är den som ska finnas för alla andra.

För en gångs skull kanske jag ska ta och tänka lite på mig själv,
och inte på hur alla andra mår hela tiden.
Låter inte de som en bra ide.?! : )

Jag är ju bara för söt alltså.

Jag kan bara inte klaga.
Jag sitter bara och skrattar åt hur patetisk jag igentligen är.
Imorgon bär det av till sommar kyrkan igen,
och det ska bli så himla roligt bara!
Jag har längtat tillbaka ända sen jag åkte igår.
Jag önskar att det hade varit mitt jobb hela sommaren! :)

Något positivt är ju iallafall att jag inte behöver åka till grebbestad på torsdag kväll,
eftersom jag fick ledigt hela dagen på midsommar! : D

På lördag flyttar jag.

Vi får väl se hur de slutar.
Hoppas jag trivs bättre om nån vecka. : )