miniroolf

Jag sår på perongen,
och ser livet åka förbi.

Det ända jag kan gör är att titta på.
För om jag skulle försöka,
skulle jag ändå aldrig hinna ifatt de.

Det är alldeles för långt bort,
för att jag ska orka springa ikapp mig själv.

Tänk om livet bara kunde stanna,
bara för en sekund,
bara så man hinner hämta andan.

De är det ända jag behöver just nu,
samla nya krafter för att orka sista biten fram.

Jag vet att jag klarar det,
jag måste bara lita på mig själv.