Jag kan..
Just nu känns det som om jag ligger längst ner på havets botten och kämpar och sliter som ett djur för att orka hela vägen upp till ytan för att få lite luft, men när jag äntligen kan se min räddning är de plödsligt någon som stoppar mig och håller mig kvar under ytan tills jag svimmar av och sakta sjunker ner till botten igen.
Jag kan inte förstå varför inte jag kan få göra någonting själv någon gång utan att alla andra ska lägga sig i och säga att jag inte klarar någonting. Varför ska de va så himla svårt för dom att fatta att jag inte är ett litet barn som behöver hjälp att ta på sig kläderna. Jag kan själv! Att det ska vara så svårt att förstå.
Ni tror antagligen att ni hjälper mig, men inte de minsta.
De ända det här kommer sluta med är att jag stänger in mig i en liten låda och vägrar komma ut precis som jag gjorde sist. Jag vill inte att det ska hända igen, därför försöker jag att gå min egen väg istället för att lyssna på alla andra runt omkring mig.
Så snälla låt mig få kämpa och misslyckas istället för att ställa er ivägen och röja undan alla hinder åt mig.
Jag kan faktigst själv även om ni inte tror mig. Ni ska få se!
