Ursch o
Jag hatar att packa!
Hur jobbigt kan det igentligen vara?!
Jag har tillbringat dom 3 senaste dagarna för att försöka packa inför sportlovet...
Jag har fortfarande bara lyckats lägga ner,
nästan alla kläder som jag ska ha med mej... :s
Det känns som det inte finns något slut på de.
Förmodligen kommer det sluta med att jag kommer sätta mig ner i min säng,
typ 2 i natt och bestämma mig för att bara slänga ner massa saker i en väska,
och se vad jag får med mej och inte... :s
Ursch och fy jobbigt värre...
Igår kom farmor och farfar hem från spanien,
där dom har varit i 3 veckor.
Jag tänkte vara ett snällt litet barnbarn och gå in och säga hej på vägen hem från skolan,
så det gjorde jag.
Jag har faktigst saknat dom.
Deras lägenhet är dit jag flyr när jag inte orkar med att vara hemma..
(dom bor typ 1 kvarter ifrån mej så de är bara att gå dit.)
Det är ända stället här hemma som jag verkligen känner mig välkommen på riktigt...
När jag kom dit var dock det första orden som kastades rakt i ansiktet på mig av min farmor:
" - Du är ju sjuk!"
Jag förstod ingenting, tittade konstigt på henne och sa:
" - Nej det är jag inte."
Hon tittade lika konstigt tillbaka och sa:
" - Jo det är du visst. Det ser jag ju lång väg... Du har gått ner i vikt! Och jag ser på dej att du inte mår bra."
Jag förstår mig verkligen inte på folk ibland.
Varför ska alla bry sig så sjukt mycke om min vikt?!
Så länge jag inte är sjuk så spelar det väl ingen roll?!
Det ända jag har gjort är att jag går sjukt mycket på dagarna,
och jag äter långt ifrån lika mycke kakor och godis som jag gjorde för ett år sedan...
Här har alla som tror att jag ska dö typ imorron en förklaring till varför jag har gått ner i vikt...
Skit samma...
Jag tänker fan inte ta åt mig av allt alla säger till mig om min vikt längre.
Det spelar ingen roll hur jag ser ut,
det är ändå alltid någon som klagar iallafall.
Jag trivs hyfsat bra med den jag är,
och jag tänker inte gå och bli nertryckt av alla människor runt om kring mig.
Om dom vill störa sig på hur jag ser ut eller hur jag beter mig så kan dom väl få göra det.
Jag orkar iallafall inte längre.
Jag lägger ner...
Jag vet iallafall att så bra som jag mår fysiskt nu,
har jag aldrig någonsin mått tidigare, så jag är nöjd.
(Jag skulle väl i och för sig ta och sluta röka, så hade jag väl mått ännu bättre...men, men, man kan inte ta allt på samma gång. :p )
Hur jobbigt kan det igentligen vara?!
Jag har tillbringat dom 3 senaste dagarna för att försöka packa inför sportlovet...
Jag har fortfarande bara lyckats lägga ner,
nästan alla kläder som jag ska ha med mej... :s
Det känns som det inte finns något slut på de.
Förmodligen kommer det sluta med att jag kommer sätta mig ner i min säng,
typ 2 i natt och bestämma mig för att bara slänga ner massa saker i en väska,
och se vad jag får med mej och inte... :s
Ursch och fy jobbigt värre...
Igår kom farmor och farfar hem från spanien,
där dom har varit i 3 veckor.
Jag tänkte vara ett snällt litet barnbarn och gå in och säga hej på vägen hem från skolan,
så det gjorde jag.
Jag har faktigst saknat dom.
Deras lägenhet är dit jag flyr när jag inte orkar med att vara hemma..
(dom bor typ 1 kvarter ifrån mej så de är bara att gå dit.)
Det är ända stället här hemma som jag verkligen känner mig välkommen på riktigt...
När jag kom dit var dock det första orden som kastades rakt i ansiktet på mig av min farmor:
" - Du är ju sjuk!"
Jag förstod ingenting, tittade konstigt på henne och sa:
" - Nej det är jag inte."
Hon tittade lika konstigt tillbaka och sa:
" - Jo det är du visst. Det ser jag ju lång väg... Du har gått ner i vikt! Och jag ser på dej att du inte mår bra."
Jag förstår mig verkligen inte på folk ibland.
Varför ska alla bry sig så sjukt mycke om min vikt?!
Så länge jag inte är sjuk så spelar det väl ingen roll?!
Det ända jag har gjort är att jag går sjukt mycket på dagarna,
och jag äter långt ifrån lika mycke kakor och godis som jag gjorde för ett år sedan...
Här har alla som tror att jag ska dö typ imorron en förklaring till varför jag har gått ner i vikt...
Skit samma...
Jag tänker fan inte ta åt mig av allt alla säger till mig om min vikt längre.
Det spelar ingen roll hur jag ser ut,
det är ändå alltid någon som klagar iallafall.
Jag trivs hyfsat bra med den jag är,
och jag tänker inte gå och bli nertryckt av alla människor runt om kring mig.
Om dom vill störa sig på hur jag ser ut eller hur jag beter mig så kan dom väl få göra det.
Jag orkar iallafall inte längre.
Jag lägger ner...
Jag vet iallafall att så bra som jag mår fysiskt nu,
har jag aldrig någonsin mått tidigare, så jag är nöjd.
(Jag skulle väl i och för sig ta och sluta röka, så hade jag väl mått ännu bättre...men, men, man kan inte ta allt på samma gång. :p )
Kommentarer
Trackback
